Tittarsiffrorna för det program Anna Anka fläkte ut sin botoxbehandlade trolldeg till hjärna i tycks inte alls motsvara det antal personer som vill vara med och slå på piñatan med förnuftets präktiga pinne. Själv missade jag denna ytterligare milstolpe i tv-historien, men läskunnig som man är tog jag del av hennes underhållande inlägg på Newsmill. När man sen ska ta del av det vanliga nyhetsflödet kantas sidorna av kommentarer kring cirkusen. Inte en enda blipp på min irritationsradar har den här sorgliga figuren och hennes medeltida världsbild framkallat.
När män var män och kvinnor var handelsvaror.
En enda sak om saken stör mig, och det är den slentrianmässiga upprördheten med vilken allehanda genusforskare, socionomer och FN-sändebud promt ska författa debattinlägg och ge människan uppmärksamhet av mer dignitär form än roande blogginlägg. Jag spärrar in dom i en big brother-bur tillsammans med översteprästinnan själv i dom sunkiga delarna av Ankeborg. Var i ligger allmänintresset, liksom? Det enda Anna Anka speglar är den oerhörda törst efter bekräftelse på materialismens fördärv hos människan som ligger latent hos oss alla, djupt nere i de dammiga, bleka lagren av det som en gång var vår personlighet men som har ersatts av ett par designerbågar och en ny mobil.
